Joachim Patinir, Karon korsar Styx, c. 1520–24

I det sydöstra hörnet av Nederländerna finns en 101 km lång vandringsled genom de nederländska bergen. Vandringsleden besöker sju bergstoppar. Två av dem, bland dem den högsta, ligger i Tyskland, en i Belgien. Ytterligare två är slagghögar efter nedlagd gruvindustri. Vandringsledens högsta riktiga nederländska berg är det 195 meter höga Eyserbosweg. Nederländernas högsta berg Vaalserberg ingår inte i vandringen. Vaalserberg ligger där Belgien, Tyskland och Nederländerna möts – ett 322 meter högt treriksrös. Orsaken till att Vaalserberg inte fått komma med är att det är för turistigt: nederländarna älskar sina berg.

Vaalserberg

Enligt beräkningar som gjorts avbildar mellan 30 % och 40 % av den nederländska landskapskonsten på 1600-talet berg. Varför upptas de nederländska landskapen i så hög grad av berg? En förklaring kunde vara att många konstnärer reste över Alperna på bildningsresor till Italien, framför allt Rom, och tog starka intryck av bergen under sina resor. Å andra sidan vet man att många ivriga bergsmålare var förbluffande stationära och inte någonsin sett ett enda berg. Bland dem till exempel Philips Wouwerman som bodde hela sitt liv i Haarlem med undantag för en resa till det ack så platta Hamburg.

Philips Wouwerman, HJortjakt nära en flod (c. 1650)

En intressantare förklaring till att bergslandskapen också var ett slags skräcklandskap och att konstkännarna kände en dragning till dessa landskap på samma sätt som många dras till skräckromaner eller skräckfilmer. På ett liknande sätt som groteska helvetesskildringar av konstnärer som Bosch och Bruegel var omåttligt populära, kanske hotfulla berg bland vilka oberäkneliga folk och varelser bodde utövade en stark dragningskraft? Det fanns en marknad för detta okända och hemska?

Jacob van Ruisdael, Bergslandskap (1670-talet)

En länge förhärskande förklaring till att berg överhuvudtaget existerade var att de var ett straff av Gud. Ursprungligen hade Gud skapat världen slät – perfekt som ett ägg – men i samband med syndafloden straffade Gud människan med berg, förstörde den ursprungliga harmonin genom att skrynkla och rynka den. Enligt detta synsätt var berg någonting motbjudande och onaturligt. Det fanns anhängare av denna förklaring långt in på 1600-talet.

Det var inte ovanligt att berg kallades för vårtor, svulster, tumörer eller varblåsor. Berg var i sig någonting groteskt och skräckinjagande. Att jättar, troll, varulvar och drakar – förstås – bodde i bergen bidrog säkert till skräckupplevelsen.

Schelte Adams Bolswert, efter Peter Paul Rubens: Stormigt kustlandskap (c. 1638)

Även nederländare som reste och på sina resor såg verkliga berg kunde vara nog så negativt inställda. För konstnären Karel van Mander var Apenninerna motbjudande och Schweiz ett land fyllt av hemska klumpar av sten. En annan nederländsk resenär menar i en reseskildring från 1600-talet att de enda människor han mötte i alperna var ignoranta herdar. Ännu på 1700-talet kunde en – låt vara engelsk – resenär skriva: ”Jag skulle tycka mycket om alperna vore det inte för bergen.”

Senare, från och med 1700-talet, skulle ordet sublimt användas för att beskriva det skräckinjagande i naturfenomen som stormar, åska, raviner och berg. Att någonting var sublimt förutsatte dock att de fanns ett betryggande avstånd till det skräckinjagande, ett avstånd konsten gav möjlighet till. Edmund Burke (1757): ”Vadhelst som på något sätt passar till att framkalla idéer om smärta och fara, det vill säga vadhelst som på något sätt är hemskt, eller på något sätt är insatt i hemska saker, är en källa för det sublima / — /. När fara eller smärta kommer för nära förmår de inte ge någon som helst njutning och är bara hemska, men på ett visst avstånd och med vissa modifikationer kan de vara ljuva.” För nederländarna var bergen både hemska och ljuvliga och de var alltid tillräckligt långt borta för att inte vara farliga på riktigt, vare sig i verkligheten eller i konsten.

Edmund Burke, född 12 januari 1729 i Dublin på Irland, död 9 juli 1797 i Beaconsfield i England.

[…]

Klicka på bilden!