Fotograf: Seppo Kuisma
Nalle Valtialas mer än femtio år långa författarskap omfattar såväl romaner och noveller som debattböcker, reseskildringar, essäsamlingar och hörspel. Äventyrsboken Jonna och mirakelträdet, ett samarbete med illustratören Maarit Gunnervall, utkom 2010. Han är också verksam som kulturjournalist.
_______
Humboldts papegoja (prosaberättelse), Ellips 2012
På annat förlag:
Jonna och mirakelträdet (barnbok), 2010
Stintas bok (barnbok), 2007
Anna (roman), 2005
På Korpila gård (roman), 2003
James Fenimore Cooper’s Landscapes in the Leather-Stocking Series and Other Forest Tales (The Finnish Academy of Science and Letters) (doktorsavhandling/ Helsingfors universitet), 1998
På min mammas gata (roman), 1999
Tang (roman), 1995
Pojken som gick under jorden (barnbok), 1993
En galen tebjudning (roman), 1991
Narkissos (roman), 1988
Yin och Yang (saga), 1987
Nationens hjälte (roman), 1986
I Mark Twains hjulspår (reseskildring), 1982
Res västerut, unge man! (essäsamling), 1978
Tonga (reseskildring), 1974
Lotus (roman), 1973
Notvarp i Sargassohavet (essäsamling), 1972
Varning för människan (miljödebatt), 1968
Äventyret (novellsamling), 1965
Åtta noveller (novellsamling), 1963
Landet Marita (novellsamling), 1961
Valtiala har även skrivit ett tjugotal scenpjäser och hörspel.
_______
Sagt om Humboldts papegoja
Hur långt bortom Helsingforsförorten Grankulla Nalle Valtiala rört sig och vilka alla hans källor kan vara överlåter jag åt andra att bedöma. Vare nog sagt att hans roman om Humboldt och hans papegoja är sällsamt fascinerande, förtätad och mångtydig om än det bara handlar om en av många fotnoter i historien. Knappt är man klar så börjar man läsa den på nytt. (Ivo Holmqvist, Dixikon)
Nalle Valtiala varken demoniserar eller förskönar. Han levandegör en fascinerande och viktig historia, skön och sårig i all sin komplexitet, om det vackraste och samtidigt mörkaste i människan: att undersöka, att försöka förstå. Och om vad det innebär att betrakta världen med en människas ögon. (Anna-Lina Brunell, Hufvudstadsbladet)
Humbolds papegoja är den starka prosahöstens roligaste överraskning. (Bror Rönnholm, Åbo Underrättelser)
En rik berättelse som präglas av dess mångfacetterade tematik och stil. (Mathias Rosenlund, Lysmasken)
Effekten kommer smygande, sakta skissas konturer upp, långsamt förstår man att det finns en parallellberättelse gömd i den färggranna papegojans fjäderdräkt. ”Allt som lever är värdefullt, och allt lever, också det som är dött.” (Petter Björk, Horisont)
_______