Fotograf: Terese Bast
Författare, utbildad filmare och även utbildad kock, född i Kristinestad 1965, bor i Jakobstad. Berglund debuterade 1996 och har hittills gett ut fem böcker – tre diktsamlingar och två romaner. Tidigare styrelsemedlem i Författarnas Andelslag. Berglund har ett specialintresse för matlagning ur ett historiskt perspektiv och har varit engagerad i verksamheten kring Furirbostället i Oravais.
_______
Vind och helium (dikter), Ellips 2010
Utgivning på annat förlag:
Raggarpiss (roman), 2006
Oväder i Ormboet. En episodroman, 2003
Medförfattare i diktantologin Sitta På Tak, 2000
Kustens förflutna som havsbotten (dikter), 1999
Avgudanakenhet (dikter), 1996
_______
Sagt om författarskapet
Hans lyrik utmärks av ett förtätat bildspråk i modernistisk anda. Diktjaget framträder gärna som en sval iakttagare, men signalerar också en medvetenhet om tillvarons smärtpunkter. I prosan ges humoristen mer svängrum: det mänskliga dramat med alla dess förvecklingar skildras med både psykologisk blick och sinne för det dråpliga. (Ur motiveringen för Inga-Britt Wiks minnesstipendium 2011)
Sagt om Vind och helium
En livgivande diktsamling, som tål flera omläsningar. Och som växer. (Peter Björkman, Ny Tid)
[Det handlar] om så kallad metaforpoesi, en relativt tät sådan, som ibland vetter mot det intellektuella, ibland mot stämningsmåleriet. […] [O]fta har diktjaget en iakttagande och kommenterande roll, när det inte rentav själv kliver in i en roll och betraktar världen ur ett annat perspektiv. Resultatet är formsäkra och spänningsfyllda dikter, med bilder som i lyckade fall är nog så anslående. (Bror Rönnholm, Åbo Underrättelser)
Samlingen […] är full av slitningar. Det är blandningen mellan existentiella texter och kontrasterande vardagsbilder som gör samlingen angelägen. Det finns en spänning mellan dessa olika världar – den yttre betraktande samt den inre reflekterande. (Matilda Södergran, Vasabladet)
Diktläsningen blir till en rofylld resa i diktjagets självanalys, berättad med försoningens kontemplativa ordväv. (Sunniva Ekbom, Lysmasken)
Berglund är tydligt modernistisk, ibland en rytande sol-Majakovskij, ibland en ensam Björling; men alltid en ärligt sökande, återblickande, ögonblicksfångande poet; av samtidens skrivrefererande poesi syns inget (härligt!), utan samlingen skapar helt och hållet sin egna referensram (samma sak?), där en metafor först introduceras och senare rekontextualiseras genom diktjagets preferenser; det ger ett spännande framåtdriv: som att orden osäkras och inte förrän man som läsare behärskar samlingen kan dristas till en sammanhållen läsning. (Freke Räihä, Tidningen Kulturen)
_______
Knäpparen (Lysmasken)
Möt finlandssvenska författare