Pärmdesign: Metha Skog
Han är full av sig själv men lika full av världen omkring sig. Är det därför dikterna i Reseanteckningar är så levande? Ja, men också direktheten, drivet, rytmen. Här finns inga punkter, inga kommatecken. Metaforerna är få, stilen registrerande. Dikterna är som vykort, telegram eller ”oceanbrev”. […] Det här är dikter som är skrivna av en fullfjädrad poet som egentligen redan lämnat poesin. (Ur översättarens förord)
I januari 1924 går den schweizisk-franske författaren och äventyraren Blaise Cendrars (1887-1961) ombord på en atlantångare med destination Brasilien. Med sig har han ”kilovis med vitt papper” och en skrivmaskin ”lika snabb som jazz”. Världen står åter öppen, skrivandet står öppet. De rapporter i vilka han samlar sina intryck under resan blir också hans farväl till dikten. Stilen är registrerande, direkt och samtidigt präglad av en vital konstnärlig sensibilitet. Det här är dikter skrivna av en fullfjädrad poet som egentligen redan har lämnat poesin, som inget har att bevisa, som är på väg någon annanstans.
Förutom samlingen Reseanteckningar ingår i denna utgåva också en besläktad grupp dikter, Sydamerikanskor. För översättning, förord och kommentarer står Kennet Klemets.
Originalens titlar: Feuilles de route och Sud-Américaines (1924)
Lyrik | ISBN 978-952-67553-8-0 | häftad | 95 s. | cirkapris 22 € EJ TILLGÄNGLIG | 4.10.2013
Distribution i Sverige: Pequod Press
Södra Förstadsgatan 18, S-211 43 Malmö
info@pequod.se/www.pequod.se
_______
Sagt om Reseanteckningar
Vad är det för en poet som så pass muntert redovisar yrkesrollens utanförskap och definierar sin verksamhet lika högmodigt som ödmjukt, som en blandning mellan övermänniska och sinnevärldens lyhörde protokollförare? Det stolta visitkortet tillhör Blaise Cendrars (1887–1961), en av Parismodernismens centralgestalter, i den makalösa diktsamlingen Reseanteckningar från 1924, som nu för första gången i sin helhet finns på svenska. (Kristoffer Leandoer, Svenska Dagbladet)
Oceanbrev – finns något sådant i sinnevärlden? Fanns sådana 1924 när Blaise Cendrars skickade dem? tänker jag. Och därpå: vilken fröjd att de nu kommer till mig, fint översatta av den svenska poeten Kennet Klemets och hopbuntade av det österbottniska förlaget Ellips till en liten skatt, Reseanteckningar (Feuilles de route). Flaskpost, kastad hit och dit över haven i nittio år, men med hela sin friskhet bevarad. ”Dikter som aldrig kan dö” säger Kennet Klemets, och jag håller med. (Carita Backström, Lysmasken)
Som helhet har Reseanteckningar en driv och lätthet som gör den till ett nöje att läsa, och Klemets svenska språkdräkt känns kongenial. Roligt är också att se den starka släktskapen med en finlandssvensk lite senare modernist, Henry Parland. Båda två bejakade den moderna tekniken och stadslivet med dess puls, hunger, förfall och elegans. (Henrika Ringbom, Ny Tid)
Dikterna är till synes enkla och med ett direkt tilltal. I själva verket krävs en stor avspändhet, ja, nästan ett lugn eller ett slags varm likgiltighet för att kunna skriva som Cendrars gör, och det är inte liktydigt med brist på engagemang. Cendrars dikt i Reseanteckningar & Sydamerikanskor är tidlös och utan omsvep, den rör sig inte bland klichéer eller poetiska omskrivningar. (Boel Schenlaer, Merkurius)
”När du älskar måste du ge dig av”, skriver han i en dikt och Blaise Cendrars får också en lång livsresa och skriver redan från början på ett stort livsverk. Han dör 1961, 74 år gammal. Men hans Reseanteckningar, snart 90 år gamla har behållit sin fräschör. (Mats Granberg, Norrköpings Tidningar)
Det finns […] en livsbejakande rörelse i dessa reseanteckningar. Dikterna får mig att vilja ge mig ut på en lång äventyrlig resa. […] Exotism. Javisst. Men livskraftig sådan i glasklar översättning. Tag och läs! (Peter Björkman, Presens)
Cendrars poesi har både ett eko från det förgångna och en saltvattenbestänkt tidlöshet. (Gungerd Wikholm, Kulturtimmen)
_______
Författarpresentation
[…]