Pärmdesign: Metha Skog
Matilda Södergran, Henrika Ringbom, Peter Mickwitz, Agneta Enckell, Tatjana Brandt, Ralf Andtbacka
Lyriken har traditionellt haft en central ställning i den finlandssvenska litteraturen men hotas i dag av marginalisering, och inte bara hos oss utan överallt. Hur ser poeterna själva på sin verksamhet och sina villkor? Är den nya dikten obegriplig för läsarna? Vem ger poesin röst i en tid när utrymmet minskar och de kunniga kritikerna blir allt färre? Hur ser framtiden ut? Vilka är möjligheterna? Det här är några av de frågeställningar som behandlas i en korrespondens mellan sex representanter för genren.
Kritik, debatt | ISBN 978-952-7081-00-6 | häftad | 151 s. | cirkapris 16 € 15 € | 14.6.2014 |
_______
Förord
I samband med att Från Lexå till Glitterscenen, Tuva Korsströms genomgång av den finlandssvenska litteraturen från 1960-talet framåt, utkom hösten 2013 inleddes en e-postkorrespondens som efter en tid utvecklades till ett gemensamt projekt: denna debattbok. Det vi reagerade på var att stora delar av samtidspoesin inte alls behandlades i en översikt som enligt förlagets ursprungliga marknadsföring var ”så heltäckande som möjligt”. Hur kunde det bli så? Det värsta var att vi tyckte oss se ett mönster här: poesin tenderar alltmer att lämnas åt sitt öde. Och det var detta som gjorde oss verkligt upprörda, inte Korsströms ambitiösa och på många sätt värdefulla verk.
De frågor vi tar upp har ofta en specifikt finlandssvensk anknytning. Också en sådan genomlysning behövs. Men mer generellt handlar debatten om litteraturens situation i en tid när villkoren för bokbranschen och hela kultursfären håller på att omformas på ett genomgripande och svåröverskådligt sätt.
Vidare, detta är kanske självklart men är ändå värt att påpeka: boken är ett forum för sex individuella röster – enskilda inlägg ska inte automatiskt tolkas som uttryck för en kollektiv åsikt. Ingen av oss tror sig ha sagt det sista ordet; tvärtom, vår förhoppning är att boken ska inspirera till
Helsingfors – Vasa – Malmö den 3 maj 2014
Matilda Södergran Agneta Enckell
Henrika Ringbom Tatjana Brandt
Peter Mickwitz Ralf Andtbacka
_______
Sagt om Poesin. En debattbok
I Poesin. En debattbok väljer sex samtidspoeter att inte slå tillbaka, åtminstone inte så hårt som de skulle ha kunnat. De använder istället poesins precisionsvapen till att försvara kunskap, frihet, integritet och andra strandsatta valar till ord i dagens sponsormärkta och kundbarometrade produkthav. Den till synes smala litteraturen har en famn för saker som kräver tid och utrymme. För oss. […]
Rösterna i Poesin är många men de samlas alla kring det ”uppmärksamma” eller ”poetiska lyssnandet” som något av en försvunnen medborgarfärdighet. Bara poesin vågar vara tillräckligt liten för att ta sig in i institutionernas innersta vävnad och spjälka upp vartenda ord. […]
Jag vill kavla upp ärmarna och göra något efter att jag läst den här boken. Allra mest vill jag läsa, läsa och läsa dessa poeter och andra. Men det kan jag inte. Finlandssvensk och nordisk poesi brukar för mig allt som oftast vara det som får sökmotorn på det lokala biblioteksnätet att fundera länge innan den ger svaret: Din sökning gav inget resultat. (Maili Öst, Lysmasken)
Boken är […] full av träffsäkra formuleringar, så som det gärna blir när poeter skriver prosa. Var och en formulerar också konturen till sin privata poetik, som när Enckell berättar varför man ska skriva: ”Varför är det nödvändigt att skriva? För när man skriver händer det som inte annars skulle hända […] att skriva är för mig att närma mig det jag inte vet”.
Vad som är sant är att poesin för en tynande tillvaro. Samhället skiter i poeterna, säger att deras dikter är strunt, för de är inte tillräckligt nyttiga, kort sagt. Om böckerna utges i liten upplaga: ja, det må vara sant, men man kan också se det som att dessa böcker betyder så oändligt mycket för de få människor som tar del av dem. De har makt att förändra och rädda liv, och då tycker jag att det gärna kan få kosta några av samhällets småslantar. (Bernur)
Debattboken vill jag sätta i händerna på var och en. Också den som inte visste att den längtat efter ett samtal på allvar, eller inte i första hand är intresserad av finlandssvensk samtidspoesi. Här finns nämligen så mycket av vikt för en hel tid och ett samhällsklimat att boken överskrider sin specifika plats. (Elisabeth Hjorth, Svenska Dagbladet)
Debattboken är ett viktigt och pregnant inlägg i en diskussion om en konstform som är finlandssvenskarnas och andra språkliga minoriteters livsblod. Frågan som författarna ger över till kritiker och en läsande allmänhet är nu: Hur går vi vidare? Vem vill ställa upp? Vem behöver poesin? Vem ska skriva nästa generation av finlandssvensk dikt och var ska den framföras?
Henrika Ringbom ställer frågan: ”Har vi råd att inte ha råd med en konstnärlig litteratur?”
Nej, det har vi inte. Vi har bara inte det. (Jenny Jarlsdotter Wikström, Åbo Underrättelser)
Som en slags pågående historieskrivning om diktens villkor och situation i detta ”just nu” är samlingen en lysande ingång. (Kristian Lundberg, Helsingborgs Dagblad)
Poesin, en debattbok uppvisar också alla tecken på att vara skriven i de förbigångnas hastiga vrede. Den är ojämn, ofta illa underbyggd, mycket är ogenomtänkt. Brevformen tillåter skribenterna att ta upp en mängd ofullbordade hugskott och att behandla saker otydligt och slarvigt och sluta just när det kunde ha blivit intressant. Men en hel del är också tänkvärt och värt att sägas. (Michel Ekman, Nya Argus)
_______
Lars Huldén, Heidi von Wright, Agneta Enckell, Fredrik Hertzberg och Peter Mickwitz diskuterar poesins situation. Tottiscenen, Helsingfors bokmässa, oktober 2014, fotograf: Catharina Gripenberg
_______