Pärmdesign: Metha Skog, bild: Terese Bast
Atmosfären, meridiannätet, fåglarnas och flygplanens rutter är några av de återkommande motiven i Berndt Berglunds nya dikter. Världen framträder som en gäckande och hemlighetsfull plats, som betraktas såväl på avstånd som på nära håll. Vind och helium är Berglunds tredje diktsamling. Hans produktion omfattar också två romaner.
En kväll landade
en utmattad gås på gårdenBarnen gav den härbärge i en kista
Den återhämtade sig
Och flög ivägI kistan fann vi en gåva:
gården sedd från molnen
Lyrik | ISBN 978-952-5496-75-8 | häftad | 95 s. | cirkapris 15 € SLUTSÅLD! | 27.11.2010
_______
Sagt om Vind och helium
En livgivande diktsamling, som tål flera omläsningar. Och som växer. (Peter Björkman, Ny Tid)
[Det handlar] om så kallad metaforpoesi, en relativt tät sådan, som ibland vetter mot det intellektuella, ibland mot stämningsmåleriet. […] [O]fta har diktjaget en iakttagande och kommenterande roll, när det inte rentav själv kliver in i en roll och betraktar världen ur ett annat perspektiv. Resultatet är formsäkra och spänningsfyllda dikter, med bilder som i lyckade fall är nog så anslående. (Bror Rönnholm, Åbo Underrättelser)
Samlingen […] är full av slitningar. Det är blandningen mellan existentiella texter och kontrasterande vardagsbilder som gör samlingen angelägen. Det finns en spänning mellan dessa olika världar – den yttre betraktande samt den inre reflekterande. (Matilda Södergran, Vasabladet)
Diktläsningen blir till en rofylld resa i diktjagets självanalys, berättad med försoningens kontemplativa ordväv. (Sunniva Ekbom, Lysmasken)
Berglund är tydligt modernistisk, ibland en rytande sol-Majakovskij, ibland en ensam Björling; men alltid en ärligt sökande, återblickande, ögonblicksfångande poet; av samtidens skrivrefererande poesi syns inget (härligt!), utan samlingen skapar helt och hållet sin egna referensram (samma sak?), där en metafor först introduceras och senare rekontextualiseras genom diktjagets preferenser; det ger ett spännande framåtdriv: som att orden osäkras och inte förrän man som läsare behärskar samlingen kan dristas till en sammanhållen läsning. (Freke Räihä, Tidningen Kulturen)
_______