Pärmdesign: Metha Skog
Henrik Janssons prosadikter är ställvis en frän uppgörelse med dagens individualistiska samhälle, men här finns också förlösande humor och en rejäl dos vardagssurrealism. Det hoppfulla i tillvaron representeras av kärleksrelationen, i all dess styrka och bräcklighet. Brev till min K kan ses som en syskonbok i prosapoetisk form till romanen Brev från Bar Aurora (2010).
Låt löven
påminna, låt dem virvla
med stormen, låt din hand
ligga kvar hos mig. Det är så vi blir
min K, så vi blir till.
På nytt och på nytt/och så ännu en gång.
Det är så världen blir nu
med eller utan vaggvisor
fåglareller ord.
Prosalyrik | ISBN 978-952-67553-0-4 | häftad |89 s. | cirkapris 16 € SLUTSÅLD! | 27.10.2011
_______
Sagt om Brev till min K
Efter läsningen känns personliga och politiska katastrofer lite lättare att hantera. (Peter Björkman, Ny Tid)
Brev till min K förenar reflexioner över läget i Finland med grubblerier över diktarens eget liv och relationer okonstlat och med en diskret skönhet man bara måste tycka om. (Henrik Othman, Österbottens Tidning)
Brev till min K är en rakt igenom sympatisk bok, uppriktig och oförställd. Som en människa som mognat är den både kompromisslös och vidsynt. (Anna-Lina Brunell, Hufvudstadsbladet)
Detta är poesi när den äntligen upphör att vara utsmyckning. När dikten slutar att vara ett barnsligt försvar, eller reduceras till ett ömkligt värn mot vardagen. Dikterna blir i stället till en del av världen, när maskerna äntligen har fallit och vi står ansikte mot ansikte och inser att vi alla – innerst inne – bara är människor, det är just en sådan meningsfull och löftesrik poesi som Henrik Jansson skriver i desillusionernas grymma tidevarv. Orden blir kött. Orden återfår sitt ursprungliga värde. (Crister Enander, Vasabladet/Tidningen Kulturen)
Självinsikt, självironi, att öppna dörren till det slags sämre sällskap vi alla har inom oss, men inte så gärna talar om. Henrik Jansson bjuder verkligen på sig själv här. (Barbro Enckell-Grimm, Lysmasken)
Brev till min K kan beskrivas som prosalyrisk autofiktion, där diktaren ömsom talar till sin älskade K, ömsom till läsaren. Ämnena är vardagliga, men vardagen förgylls av kärleken. Tillbakablickar på en olyckligare tid ger relief åt den nyfunna, men sköra, lyckan. En personligt formad diktion bidrar till verkets höga konstnärliga nivå. (Svenska litteratursällskapets prismotivering 5.2.2012)
_______