Sven-Erik Klinkmann


 

Fotograf: John-Erik Klinkmann

Sven-Erik Klinkmann, född 1947, är författare och kulturforskare. Han har skrivit om populärkultur och samhälle i olika sammanhang. 1999 utkom hans doktorsavhandling om Elvis Presley som karnevalistisk kung. Avhandlingen prisbelönades av Svenska litteratursällskapet i Finland. Han är emeritus docent i folkloristik, särskilt populärkultur, vid Åbo Akademi. Han har skrivit poesi och icke-fiktion samt arbetat som journalist. År 2002 skrev han skrev ett verk om populära fantasier, Popular Imagination. Essays on Fantasy and Cultural Practice. I essäform har han analyserat bland andra Johnny Cash, Frank Sinatra, prinsessan Diana samt John Fogertys sångtexter. År 2006 skrev han en bok om hur rockmusiken etablerades i hans hemstad Vasa, Från Wantons till Wild Force. Nya sound i en gränsstad. Han har också skrivit essäer om film, bland annat om Amélie, Il Postino och A History of Violence.

_______

Dylans lögndetektor; en essä om tiden, Ellips 2021
Medverkar i Poeter om poeter – 12 essäer, Ellips 2018

På annat förlag:

  • Essäer, sakprosa:

Skatan och pingvinen. Att kulturforska i marginalen, 2023
Situationen – en undersökning, 2022
Ropet från gårdagen – popen, rocken och sextiotalet, 2021
I martallarnas, fänrikarnas och dixietigrarnas land. En resa genom det svenska i Finland, 2011
Från Wantons till Wild Force: Nya sound i en gränsstad, 2010
På drömmarnas marknad. Ikoner, fantasibilder och klichéer i populärkulturen, 2006
Populära fantasier från Diana till Bayou Country, 2002
Elvis Presley – den karnevalistiske kungen, 1998
Thölix. Tidningsman, 1993
Genombrottet, 1988
Motpunkter och möteslinjer. Tankar kring tillvarons enhet, 1984

  • Skönlitteratur, poesi:

När Bill Brandon kommer ridande, 2000
Där minnet övergår i sand, 1998
Den anonyma trädgården, 1995
Fågelsång, 1994
Miraklet, 1992
Gnagarna, 1987
Stenen och havet, 1986
Drömmen om floden, 1985

_______

Sagt om författarskapet

This is a tour de force as memoir. For those of us who sat in Fondis’s Cellar in Vasa on the west coast of Finland in the early 1970s, sipping Lahden Erikois beer, before we carried on down to the water to do modern dance in the Strampen pavilion or over the Vasklot Bridge to Hotel Rantasipi, where there was a Polish band with a poster from Solidarity hanging behind the drummer, this book about musical life in and around Vasa c. 1960–1990 is a find. We were young and in love, with a bold outlook on existence, believing that life and history belonged to us in an almost Hegelian hybrid. We were forever buying records in Lindroos’s music shop in Handelsesplanaden and then sat listening to them with good friends and sweethearts. History and life history were merged in an exalted, optimistic union. For us there was no great difference between Tasavallan Presidentti from Finland, Arbete och Fritid from Sweden, Juice Leskinen from Juankoski in Savolax, the Animals and Chris Barber from England, and Swedish dance-band music, which was best for dancing to. It all led forwards. Only a small minority of us also listened backwards, to Brahms and Bach. It is this universe, with a special focus on popular culture, that Sven-Erik Klinkmann tackles in this book. He is very well equipped to do so. He is of the right age to study this period, Vasa is his home town, and he is interested in music and knows the subject as well as anyone. And let it be said right from the start, that this is an extremely good book and a magnificent analysis of the overall subject: music and youth culture in a town that is (culturally) on the border between Sweden and Finland. The author then divides this into a series of themes which can be further personified through portraits of and interviews with some of the typical and prominent figures in Vasa’s popular music life, especially in the 1960s and 1970s.

Ur  Niels Kayser Nielsens recension av Från Wantons till Wild Force. Nya sound i en gränsstad, i Ethnologia Scandinavica år 2011.

[…]

Sven-Erik Klinkmanns bok om nya sound i en gränsstad är ett mastodontverk på över 500 sidor. Boken är mångfacetterad. Till en del kan Från Wantons till Wild Force – Nya sound i en gränsstad upplevas som en ”pojkbok”, för den torde tilltala de flesta manliga läsare som har ”pojksinnet” i behåll. Under en viss period under uppväxttiden brukar pojkar antingen lyssna till musik tillsammans eller utöva musik tillsammans. Den kan också uppfattas som en ”musikhistorisk” bok då den omspänner populärmusikens ( pop/rock/dansband) utveckling i Vasa med omnejd under tiden 1960–1990. Naturligtvis har denna utveckling inte skett i ett tomrum utan tagit influenser från övriga Finland, Sverige och världen. Alla som följt med populärmusik under dessa årtionden torde känna igen sig i musikreferenserna. Eftersom Klinkmann är vetenskapsman och folkloristiker är bokens uppbyggnad, materialinsamling och textframställning också påverkad av ett vetenskapligt arbetssätt (med 618 fotnoter). I bokens inledning skriver författaren att hans ambition är att fokusera på frågor om gränskultur, gränserfarenheter och finlandssvenska tvåspråkighets- och minoritetspositioner på det lokala musikplanet.

[—]

Om man som jag dessutom har en viss vana i att läsa vetenskaplig litteratur och är utrustad med tålamod vid läsningen, kan man som slutkläm konstatera att denna bok av Klinkmann utgör en grundbult inom populärmusikforskningen och populariseringen av densamma i vårt land. Man får bara hoppas att Klinkmann fortsätter sitt mödosamma forskande och ger ut en andra volym som skulle behandla populärmusikens utveckling under perioden 1990–2010.

Lars-Johan Lindqvist i Ny Tid

[…]

Det är svårt att på skandinavisk botten finna en motsvarighet till Klinkmanns typ av forskning. Den är idérik och kringsynt, med en förmåga att utifrån till syes triviala teman öppna för nya perspektiv på samhällsomvandling och tidsandan. Hans finlandssvenska utkikspunkt ger honom även en förmåga att betrakta Sverige och det övriga Norden på annorlunda sätt.

Som folkloristisk forskare, skönlitterär författare (bland annat sju diktsamlingar och en självbiografisk roman) och erfaren kulturskribent lyckas Klinkmann förena vetenskaplig skärpa med journalistisk framställningsförmåga, teoretisk uppslagsrikedom med litterär gestaltning.Det är en både underhållande och kunskapsrik bok som borde ha goda utsikter att bli ett standardverk på sitt område och ingå som kurslitteratur inom de mångas utbildningar som ges i Norden kring medier och populärkultur.

Men framför allt bör denna nästan överväldigande essäsamling attrahera en bred allmän läsekrets, den ger oss en chans att stanna upp och reflektera över det mediebrus vi lever i.

Billy Ehn och Orvar Löfgren  i förordet till På drömmarnas marknad. Ikoner, fantasibilder och klichéer i populärkulturen (2006)

[…]

När Bill Brandon kommer ridande är speciell såtillvida att den s.a.s. insisterar på att minnet, för att travestera Klinkmann, övergår, om inte i sand, så åtminstone i västernfilm. Minnen av ”livet” kan inte frikopplas från minnen av film, idoler, TV, fotboll och annan populärkultur – det vore en högkulturell lögn. Och det är inte förvånande att Klinkmann som i essäer och i sin doktorsavhandling om Elvis Presley kämpat för populärkulturens legitimitet också i sin poesi för fram den.

Fredrik Hertzberg om När Bill Brandon kommer ridande (2000)

_______

Wikipedia

[…]